Sent på natten kryper kylan sakta igenom de tunna plåtväggarna. Det är i sig inte så konstigt, det är 20 minus utanför. Och det finns överhuvudtaget ingen värme härinne. Två byggfläktar rapar ur sig värme som varma fyrar i varsitt hörn av den stora hallen. Värmeelemetnet är som en varm glöd, skulle någon ramla på det skulle de bli av med en hand eller anan kroppsdel. Det finns överhuvudtaget inget skydd .

Kvinnan som jag pratar med som kysst mig på kinderna. Halkar sakta ur engelskan. Vad hon säger blir alltmer oförståeligt, men det är uppenbart att hon är arg. Jag försöker kyssa henne tillbaka men det verkar göra henne ännu argare. Och nu går hon bort mot baren. Det är ingen ide att följa efter henne. Och ingen ide att försöka hitta någon mer. Det är försent på kvällen. Och temperaturen faller fort, trots fläktarna.

På vägen hem delar vi taxi med ett par ryssar. De är på väg till en restauran, för att sen bestämma sig för om dom skall gå vidare. Klockan är ändå halv fyra. Men staden är fortfarande vid liv. Det finns många restauranger öppna. Vi går och äter hamburgare och pratar med en flicka från Kaunas, med gul vacker klänning. Nästa alla flickor här har något speciellt över sig. Men det visar sig att vi inte är ryska, maten gör oss trötta snarare än pigga. Vi går hem genom den kalla natten där temperaturen nu krypit ner närmare de trettio. Just denna vinter har tydligen fler än vanligt frusit ihjäl. Närmare sextio människor sedan början på februari. Men det är mest hemlösa och gamla säger de jag pratar med. Det är således normalt i denna delen av världen. Jag somnar och tänker på våren och gropiga skogsvägar där jag cyklar med min nya cykel.

Jag har glömt att lämna ett vattenglas vid min säng. När jag vaknar på natten är strupen sammansnörpt av törst. Men det är alldeles för jobbigt att gå upp och göra något åt saken. Sen när klockan ringer dunkar mitt huvud av baksmällan. Men jag orkar ändå upp ner till frukosten. Som består av en slags potatisk kött stuvning. Inte det bästa för magar som knappt smält hamburgarna från gårdagen. Men jag bälgar i mig 4 koppar kaffe och ett par mackor som jag hittar i andra ändan av frukostbordet. Efter att ha sovit till tolv på den kosten vaknar jag upp tämligen återställd.

Vi tar en lång promenad längs floden som rinner genom vilnius. På den södra flodbanken reser sig en märklig byggnad, som visar sig vara någon typ av museum. Det kostar 3 kr att gå in. Men det finns nästan inga utställningar. Någon typ av enklare utställning som består av fotografier på stora papp ställningar. Föreställande arkitektur i det forna sovjetblocket. Och en poster som skulle passa som gjuten på min vägg därhemma, som inte är till salu.

Men byggnaden är en studie i moderna arkitektur. Någon som varit vild med linjalen. Raka linjer i olika nivåer, och ett helt fantastiskt ljusinsläpp från den ljusa vinterdagen utanför . Jag skulle kunnat sitta ner i ett hörn och tittat. Tagit med mig ett liggunderlag och somnat där för att se hur ljuset förändrats på kvällen när solen gått ner. Men det är givetvis omöjligt. Men vi hittar en bar sedan som serverar lokala öl ifrån Litauen. Vi gör först misstaget att tro att den är nedlagd. Så ödslig verkar den. Men det visar sig att den snarare är nästan full med människor, redan så tidigt på eftermiddagen. Den ligger i någon gamal kontorsbyggnad. Man måste veta att den finns för att springa på den. Det finns inget annat runtikring. Jag äter ett par bondkorvar i naturtarm, med potatis och surkål, som smakar underbart. Jag skulle kunna spenderar minst en vecka staden, det är uppenbart. Allt tycks mig intressant och mystiskt.

Senare på kvällen möter jag en av de mest intressanta flickor jag träffat på mycket länge. Hon följer oss till en bar för att visa oss vägen som hon säger. Men så blir hon stående i en timme för att dricka ett glas vatten. Jag dricker varmt vin mot kylan. Vi pratar om filosofi, kultur. Vad det är för skillnad på Engelsk över och underklass. HOn borde veta, hon har varit illegal invandrare i det landet för 10 år sedan. Jag röker två cigaretter för hennes skull och önskar att vi skulle spenderar hela livet tillsamman från och med nu. Men det visar sig att jag aldrig kommer att se henne igen.

Ännu litet senare blir jag adopterade av ett lituanskti kompis gäng. Restaurangen har denna gången spätt på mina krafter istället för att ta dom ifrån mig. Och jag följer med frå pub till pub som en sorts nordlig maskot. Jag dricker alldeles för mycket, mycket mer än jag borde. Men konversationen och sällskapet är intressant. Precis innan baren stänger, klocka är sex på morgonen, kommer en stor kvinna fram och frågor om jag är ifrån Litauen. När jag säger nej kysser hon mig. Efter ytterligare en halvtimmes kyssar är jag tämligen säker på att vi skall gå hem tillsammans, men då vänder hon plötsligt och säger att jag ändå skall åka iväg imorgon. Jag tjatar litet, men känner sen att det är under min värdighet, även om jag ångrar mig sen, och går hem. Jag tackar mina nyfunna vänner för deras gästfrihet och går, småfnittrande genom den kalla natten, Nöjd med min första ensamma utegångskväll på två hela år. Turligt nog åt jag inte upp viagra pillret som jag hade i fickan. Hade blivit svårt att somna med ett jättestånd hela natten.