Jag river sönder tyger
bara för att bryta mönster
varseblivna min vantrivsel
kastar sig hallucinationerna sig över mig i varje gatuhörn

mina ballonger lättar som drömmar i månljuset
de dras mot det härliga suget
hos en kringresande handelsman sluga blick

Med en glänsande saxofons dova röst i änden av en rökfylld korridor
leker djävulen med mitt sinne
hennes kalla fingrar längst min ryggrad
lägger tågspår med slutstation hålet i bröstet

drick dig sårbar
så lovar jag att hålla din prästkrage när du spyr upp dina ursäkter
till tusentals brända häxor

bygg mig en storstad
låt mig simma i en ström av folkmassor
idiotiska nog att isolera sig i mängden
där de bakar drömmar och serverar dem på dyra bufféer
där störst går först
och minst blir serverad som tilltugg

min dekadans ska virvla runt löven på denna ödsliga fotbollsplan
Dras med minnet av skrattande barn
när mitt föreliggande förfall syns på horisonten

en fruktan för döden befruktar mitt öde vid en hållplats söder om din ballkong
Som är alldeles för trång för det kärnvapenkrig jag håller i hålet i mitt bröst

Detta bröst vet ingen tröst som inte resulterar i en bilbrand,
halvvägs till Paris när dessa hjärtan fattar eld
planterar du tvivlet som en bakgränd i gamla stan

Bortom all tid och rum
en symfoni som blivit stum
hamrar en längtan från andra sidan ekvatorn
en längtan denna datorn inte kan stråla