Kvar i lägenheten, kvarglömd och borttappad.
Och där ute flyter liv, tid och rum på,
Som om allting är i sin ordning.

Mamma har slutat höra av sig och min lillebror har börjat förlora hoppet.
Ingen kan dela min börda, ingen kan förstå den.
Allra minst jag själv.

Mina tabletter är slut.
Jag hittade ett sätt att döva ångesten samtidigt som jag får sova i fred.
Jag har alltid varit medveten om farorna med att blanda alkohol och medicin.
Men jag måste väll ha blivit desperat efter att inte ha fått sova,
På nästan 4 dagar.

Det är hemskt hur fort världen glömmer en.