Livet på en skör tråd.
På tunna pelare av glas försöker jag bygga ett liv,
kämpa mig upp ur skiten,
laga allt som är trasigt.

Men så fort jag skymtar toppen,
faller jag handlöst ner igen.

Tårarna rinner åter ner för mina kinder
och försöker förgäves dränka mina sorger.
Nakna känslor söker dagsljus
men jag är för rädd
rädd för mina känslor.

Mitt tänkande saknar logik.
Tusen frågor utan svar
stör mitt sinne.

Jag är rädd för att söka svaren
vetskapen om dess existens
får mig att lida.

Mitt hopp ligger hos dig
du har skapat ett utrymme åt mig i denna grymma värld.
Sakta bygger du upp mig igen
fyller mina tomrum
gör mig lite mer hel.

Känner att livet åter börjar fylla min kropp.
Men jag vågar inte tro
vågar inte hoppas
på att det ska vara sant…