Kan inte röra mig längre
Jag sjunker bara längre ner i gropen
Någonting långt nere vill ha mig kvar
Den vill behålla mig
Såsom ett barn håller fast sin älskade nalle

Jag vet hur folk vill dra upp mig
De vill se mig gå på den hårda kalla asfalten
Se mig snubbla på alla gruskorn
De säger att bakom asfalten finns det en trygghet
De kallar det framtid

De tror alltid att det är synd om mig
"Varför hamnade du där egentligen?"
"Kom vi hjälper dig upp"
"Vi finns här för dig"

Vad skulle hända om jag skulle säga
"Jag trivs här, jag vill inte ha er hjälp"

Kvicksanden är mörk och grå
Kladdig och full av skit
Men den är mjuk
Och den omfamnar mig
På ett sätt som ingen annan gjort

Min trygga kvicksand
håller om mig
Medans allting annat omkring mig rör sig i en ständig rörelse

Även om jag ibland skrämmer mig för att alltid vara kvar här
Vill jag inte lämna den platsen som är gjord för mig
För vem är jag utan den?