Jag vet att du ser mig som svag
Att dina steg över mig visar ditt övertag
Mina tår är blå av dina kliv över mig
Men min hemlighet är intakt
Jag är inte rädd för dig

Dina böcker blänker i hyllan
Bredvid pokaler och diplom
Din självgodhet kan beskrivas
Bedömas och beundras

När vreden tar över
Och dina troféer faller ner från bokhyllan
För att jag inte gav dig det du ville ha
Plockar jag lydigt upp allt igen
Återställer maktbalansen
Med tystnad och förakt

Jag sköljer dig med kärlek
Värme och ömhet
Men aldrig är jag i närheten
Att bli bemött
Med respekt

Men tro mig
Jag ser dig
Och ditt beroende

Utan mig som din trogna följeslagare
Med mina vänliga ord
Ömma kyssar och stora beundran
Så är du en ensam herre
Med pokaler istället för vänner
Som aldrig lyckas känna sympati
För någon annan än dig själv

Utan mig
Faller allt du byggt upp

Så snälla titta mig i ögonen
Och kalla mig aldrig svag igen
För att jag gav din vilsna själ kärlek
När du borde fått en örfil

Jag överlever utan dig
Det önskar jag kunde säga detsamma om dig