Klockan är 00:45
Det är en onsdagsnatt och jag ska upp om om fem timmar
Jag borde inte vara uppe nu framför datorn
Men rummet känns så litet, när tankarna är som störst
Matematikläxan ligger inpetad under sängen
Med resten av alla smutsiga kläder och ångest
Var det imorgon den skulle bli inlämnad?
Skitsamma, det löser sig

Väntar på att någon
Datorn blinkar i mörkret
Någon som kan hålla mina tankar i styr
Någon som säger saker jag aldrig kan säga till mig själv
"Fan vad fin du är"

I det mörkret
När nästan allt är tyst
Gör jag vad som helst
För att få bekräftelse
På att jag inte är
Ensammast i hela världen

Det plingar till
Just du med det långa svarta håret
Du är alltid tillräckligt långt bort
Men du förgyller mig med närvaro
Från det jag vill fly från mest

Kameran sätts på, och vi möts i mörkret
Är du ensam precis som jag?
Du är precis lagom fel
Bara åtta år äldre
Och jag är precis lagom naiv

Du ställer mig frågor som gör mig blyg och nervös
Vill att jag visar upp mig
Med mer än bara ord
Men jag är inte feg
Och jag vill visa dig
Min femtonåriga kropp
Som aldrig fått någon kärlek

Jag gör som du säger
Du är äldre
Och jag litar på dig
Jag blir den du vill

Kroppen blir blå-lila i datorns sken
Och du kallar den ord jag inte känner till
Min identitet blir både helgad och åtrådd
Jag är din lilla hemlighet
Din smutsiga lilla hemlighet

Ambivalensen bygger upp
Och dina ord hårdare
Jag vet inte om jag vill det här
Men jag gör det
Just nu gör jag allt för dig

Du är nöjd
Och jag är rädd
Men du förklarar lugnt
Det stannar mellan oss

Min ynkliga kropp blinkar i datorns ljus
Du försvinner från skärmen
Och en obeskrivlig tomhet växer i mig
Du tog något ifrån mig

Skammen gör mig sällskap resten av natten
Kudden omfamnar min tårar
Jag vill att du håller om mig
Men jag vet att det inte går

Petar matematikläxan lite längre in under sängen
Försöker somna om inför nästa skoldag
Tänker att det inte ska hända igen

Men det kommer det