Skorna skrapar upp grus från asfalten
Nycklarna skramlar i bakfickan och blicken fästs vid trafikljuset två gator bort
Den gamla damen utanför affären suckar och tittar ner i marken
Vi möts nästan varje dag men delar inget mer än blickar
Den färgglada klänningen hon bär blandas med cigarettfimparna vid affärens ingång
Hennes händer berättar att hon förr arbetade som sömmerska
Med drömmar om att en gång starta något eget
Dessa drömmar blev kvar i ett land som inte längre existerar
Och drunknar nu i gatubrunnen bredvid henne
Ärren på hennes kropp berättar att hon fött och uppfostrat fyra barn
Men att hon bara fick behålla tre av dem
Hennes ögon är nu blanka och håret stretar upp ur hennes uppsatta frisyr
Och stoltheten som en gång prydde henne när hon pratade sitt eget modersmål
Är nu förbytt med en sliten kartongskylt med texten

Please. Help me.