Hon bär fjäderdräkt
brer vingen som en sömn omkring dig
matar nyflygga sparvar med korn
av klippor och tusen nätters stränder
och livet ruggar nu, ett regn av fjädrar
vingpennor, molnlinjer, flygplansstreck
du vänder ansiktet utåt:

hon sitter uggla invid gärdsgården
hösten närmar sig från havet
vinden är en darrande fiol
över taknocken, storlommens pilar
i dagar följer de hennes blick
tills bara granspetsar och strimmor
tills bara ekens silhuett bortom hagen