Nu har jag väntat så länge på dig

att hoppet övergått i en slags sentimental oro

att det nog aldrig blir nåt

en får väl överleva ensam då

går ju inte an att lyfta på alla stenar

och titta under, är du där?

 flyga genom alla svarta hål,i hela universum 

och komma ut igen tomhänt

med en vemodig känsla av en onödig resa

utbudet ofantligt stort

men samma ansikten återkommer

på olika nätsaiter konstigt nog

vi- som- simmar- här -fast -vi -egentligen- inte- har -lust

dom vi ville ha, är redan uppfångade 

nu är det vi tappra kvar som leende inte ger upp

ta mig...