hela världen sover

sig igenom en massaker,

man vandrar tungt längs med ett urmönster:

långsamma rörelser i grupp –

punktligt att komma för evigt.


en snedvriden front och tyngden av

sin egen oersättlighet för det är

lydnad

lydnad

och en grav åt alla håll.


ett kast genom kroppen

anfall framifrån: krockar med jordnära objekt –

det brinner i bränslemodulen!

träd som bugar sig, som sörjer mig

trots världen när den sover.

---