rundgång där jag står och ligger,
hänger på min egen axel,
spricker sträcker ut ur skalet – äro omhuldad, gud jag saknar mig!

svarta marodör, hur blev du ärvd
bara att se dig ur
ögats ena vrå, så enorm och svullen står du där – tjock och röd tills vi möts
och finns här överallt,
håller i varandra, ingenting ogjort.
hjärtats land är sargat
förargat
måste mot möte – ur årstider
vi kommer en dag och igenom
dess portar av metall

ur hjärna

ur huvud

mot storslagna ting, den svarta halsen mot min kudde
och överallt
humlor humlor
ljud av disco
och i de rum jag aldrig förut sett,
har aldrig bett om att få komma dit,
komma in – per automatik
ute
och
stängd.

---