Jag har sett månen
kraterkäft och vaxljus
jag har kastat mig i omloppsbana
väntat nedfall, tunga isotoper

bergen sörjer mycket sakta
en dröm, en erosion
min blick står tät och kraterdjup

en marssonds blanka stirrande
sänder ohörda signaler
det röda dammet gror sig in
gör sig bo i surrande hjärtat