Munnen är fylld med flisor av ord
de skaver som sand i gommen
de skramlar när jag talar
så jag skriver
att dina spår ligger tomma i snön
att jag ännu bär din doft i håret
din stulna värme bakom revbenen
men allt är vasst och törstar hud
allt skall falna
och vid den mörkaste nattens morgon
försluter jag brevet
släpper ett pappersflygplan
från järnvägsbrons högsta punkt