Omringad av Dina vänner, släkt, familj. Din syster sitter på bänken, raden framför mig. Det är min farmor, och hon har saltfyllt vatten i ansiktet. Svart, saltfyllt vatten. Hon bär sina finaste smycken och sitt dyraste smink, men trots att hon lovade sig själv att inte gråta så rinner vattendropparna likt Niagarafallen längs hennes båda kinder.

Jag tittar upp mot taket, det stora valvet som är kyrkan ute på landbygden. Prästens ord fyller tomrummet upp mot taket. Hon talar om hur Du var en "tjusig kvinna" som gillade att ha släkt och vänner nära.

Jag ler för mig själv, men känner ändå viss sorg när jag ser på Din kista. Jag kände Dig aldrig. Jag frågade aldrig mina föräldrar om vi kunde åka och hälsa på Dig. Sedan var Du bara... Borta. Verkligheten slog mig som en kall och hård knytnäve rakt på käkbenet.

Prästens ord blir till en virvelvind av mummel och oljud i mina öron. Orgeln börjar spela. Alla tycker det är vackert, men jag hör bara falska toner.

"I Faderns, Sonens och den Heliga Andens namn. Amen."

Plötsligt känner jag hur tårar börjar rinna ner för även mina kinder. Det gör ont i halsen och klumpen hårdnar, blir till sten. Jag känner djup sorg och ånger över allt jag inte gjorde. Över alla jag kommer att förlora och inte hinna träffa. Över alla jag inte försökt träffa tillräckligt mycket.

Det enda jag egentligen har att komma med är en berättelse från Dig. Jag kommer ihåg att jag vid ungefär 8 års ålder hörde Dig berätta om hur Du räddade en liten uggla vid Din fina stuga ute på landet, den med bryggan man kunde bada från, vattnet som alltid var så varmt på sommaren. Det är nog det enda minnet jag har av Dig.

Jag ler för mig själv när prästen upprepar meningen
"I Faderns, Sonens och den Heliga Andens namn. Amen."

Det känns som om hon säger det efter varje stycke i sitt innantill-lästa avskedstal.

"Om det är så här döden känns, om man ska lida så mycket innan resan till paradiset, så finns det ingen Gud" tänker jag för mig själv.

Så det enda jag kan säga är att jag hoppas att du, innan ditt lidande började, tyckte att ditt liv var fyllt av lycka och nöje. Du lämnar bakom dig barn, barnbarn, fina minnen och mycket kärlek.

I Faderns, Sonens och den Heliga Andens namn. Amen.


- J