Utan titel (skriven kring midnatt 26/27 februari 2004)

Ibland kryper den intill mig
Ensamheten
Som en trogen gammal ovän
Och som en långsam död
Fastän stimmigt och trångt
Blir rummet öde
En aura av mållöshet
Kväver min stämma
Och avskärmar mitt soffhörn
Från samvarons lek

En natt antågar
Med eremitskapets mörker
Vilan kröns
Av enslighetens kärva frost
Jag vill inte somna
På min bädd av mästrat vemod
Jag vill inte drömma
Om det liv som blev mitt
Jag vill inte vakna
I ännu en blek hinsidesgryning
För att minnas vad som fattades
Då skymningen föll

Kanske är den min egen
Ensamheten
Möjligen en tvivlets avkomma
Likväl en inbjuden gäst
Den dämpar min röst
Och målar mina gränser
Som en trogen gammal ovän
Och som en långsam död