Jag intar inte alkohol
alkoholen intar mig
mumlar jag som ett slitet mantra
mellan frätta hjärnceller

Sväljer ångest med ljummet kranvatten
Låter gravitationen åter få fäste
om den högra foten

Men




Natten igår porlade av optimism
Sorger sköljdes bort
av syndafloden
som så girigt rann
genom glasen

Någonstans där
när blodhalten var som lägst
i alkoholomloppet
så gav jag mig själv tillåtelse
att kväva fröken perfekt
Att krossa ramarna
trots att fingrarna började blöda

Du såg öppningen i fasaden
Jag som inte ens förstått
att du sett mig
Jag som tänkt
att jag var flugan
i det mörka rummet
och du
den tilldragande glödlampan

Vi blev en explosion
Färgerna lade sig som ett skimmer
runt min iris

Du sipprade in genom min nakna hud
och letade dig fram
till ådror som sedan länge blött ut
Dina andetag
genom mina lungor





Det är något som dunkar i tinningen
likt en instängd vetskap
som kämpar ikapp med vätskebalansen
Jag funderar stilla om det är så här det känns
när man förmått sig själv
att gå över gränsen

Men om du är priset som jag får betala
för att gå för långt
så kan jag tänka mig
att vandra runt jorden

Det enda som oroar mig
är att du ska vakna upp
nu när ljuset börjar smeka
det regnstänkta fönsterblecket

Vakna upp
och se mig


för första gången