Illa!

Jag hade hjälpt min man att duscha en förmiddag.
Hjälpte honom upp från badkaret. Höll honom i armarna
när han satte sig ner på toalettsitsen.

Då slängde han sig så häftigt bakåt att vattenbehålla-
ren till toalettstolen gick i tusen bitar och vattnet som
fanns i den strömmade ut över golvet. Det rann som
en flod över golvet mot tröskeln som vetter mot
hallen.

Jag tog tag i alla handukar jag såg slängde dem på
golvet åt tröskelhållet, hoppades att de skulle suga upp
vattnet. I hallen ville jag inte ha det. De blev plaskvåta
på nolltid. Jag gick och hämtade fler handdukar ifrån
linneskåpet. När jag kom tillbaka stod vattnet över
dem i jämnhöjd med tröskeln. Jag sög upp det med
handdukarna.

Mitt i vattenupptorkningen ringde vår telefon
flera gånger. Vi brydde oss inte om att svara.
Men när sista ringsignalen tonade bort. Då kom
jag på att jag hade lovat en person att just
i dag skulle jag vara hemma på förmiddagen
då gick det bra att ringa till mig. Attans tänkte
jag... Men det fick jag ta sen...

Min man hittade en kran att stänga av vattnet.
Vi ringde värden. Folk kom och tittade och sa:
-Oj! Detta får vi ordna. De tackade oss för
att vi varit så kloka att vi stängt av vattnet
och sett till att det inte forsat ut i lägen-
heten. Hade det fått hålla på så hade
det kunnat gå verkligen illa...

De sa till oss att när vi använt toaletten fick
vi skölja ner det vi gjort med vatten från en
hink. Nu när det inte gick att spola...
De måste skaffa reservdelar så en vecka
skulle det nog ta innan allt var OK igen.

Nu kan det inte bli värre sa min man!

Då ramlade det ner ett brev ifrån lasarettet
till mig. Jag var kallad till endoskopi. Magsäck
som tjocktarm skulle undersökas. Brevet innehöll
en påse med något medel som skulle blandas med
vatten. Och efter två timmar skulle jag tömma mag-
säcken, så stod det, och sen skulle jag dricka mer av
vätskan, hålla på så i 10-12 timmar dagen innan
jag skulle till undersökningen, om några dagar...

Det var värst, sa min man...

Då ringde telefonen, oh samtalet tänkte jag,
svarade snabbt. Då hör jag en röst som säger:
-Jag vet inte hur många gånger jag ringt till
dig nu på morgonen. Du skulle ju vara hemma
var sjutton har du hållit hus...
-Jo jag var hemma, men...
-Jädrar! Menar du att du var hemma hörde att det
ringde och inte svarade, som du lovat. Dig kan man
ju aldrig tro på mer!
-Jovisst kan du det. Det var så att min man ramlat
i badrummet fallit mot vattentanken på toalettstolen
så den sprack allt vattnet rann ut, precis då hörde
jag telefonsignalerna när vattnet rann mot hallen
och det måste jag stoppa, kunde inte svara just då...
-Vilken snygg bortförklaring! Den sämsta billigaste
som hörts någon gång... Sedan slängdes luren på!

Nej sa jag till min man det sista var värst!
Och jag sa till och med till honom att jag önskade
att adjektiv skulle man kunnat komparera i
fyra grader. Inte bara i positiv, komperativ,
superlativ utan det skulle finnas en extra grad
att ta till när något blev så skitviktigt för en!

Det tog tre veckor tills vi fick ny toalettstol...