smärtan o sorg som rev i hans bröst
han sänkte sin fader i jord

ett sista farväl med en viskande röst
jag ska hämnas min far var hans ord

han sa farväl till sin fru,kysste sin mor
nu väntar en svårare tid

vid fader grav han lova o svor
att han aldrig ska ge sig i strid

jag ska hedra mitt namn o rentvå min far
jag vandrar tills hämden jag får

han vandrade ensam i skogar o snår
månen den lyste så klar

skuggorna följde hans ensliga spår
i hans jakt

öga mot öga med onskan han stod
beredd på sin sluliga strid

han fattade svärdet o samlade mod
för nu var hämnarens tid

jag har funnit den man som har gjort mig så ont
jag har sökt dig i tusende spår
jag ska hedra mitt namn

svärdet han stötte hårt i hans bröst
långsamt han segade ner

rustning kall av stelnat blod
hämden smakade som ljuvaste mjöd

jag har dräpt den man som har gjort mig så ont
jag har hedrat min far
så sin slutliga vila han får

låt fåglar sjunga i skyn

färgad rustning ett minne blott...