Hon föll ur sin säng därhemma

hon var vimsig hon var yr

hon fick vända på en femma

skaffa studielektyr

flytta in på ett studentloft

utan trappa, utan vägg

i en högintelligent doft

odla vitterhet och skägg

Det var lustigt folk på loftet

en var lärd och en var lam

hon fick dyka ner i stoftet

när hon ville gå på stan

hennes panna fick en bula

hon blev enhörning till slut

flickan själv började strula

och blev kär i en drasut

Flydde universitetet

fick ny start med terapi

skilja agnarna från vetet

verklighet från fantasi

det var trevligt folk i gruppen

och en vänlig atmosfär

flickan yr som värsta muppen

visste inte hur och när

Genom glasrutan i imma

såg hon sköterskornas dans

liksom höjda i en dimma

sjöng dom stämsånger i trance

det fanns omkväden för folket

dom som stod där utanför

flickan lade sig på golvet

trött av denna änglakör

Höll i famnen hårt sin ryggsäck

med sitt brännvin, sina skor

väskan var ju hennes trygghet

i en värld så kall och stor

föll så åter detta strulbarn

när som klockan den slog tolv

som en missanpassad julgran

från madrass till skitigt golv

Det var slut på backanalen

flickans börs var alltför skral

hon fick gå till socialen

för att bikta sina kval

hon var fattig hon var ärlig

och en stolthet för sin bygd

visdom blev henne begärlig

men så tog den hennes dygd

Sådan är behavorismen

otack är den flinkas lön

man får svälja paroxysmen

be en tyst och stilla bön

om en ärligare världsbild

med ett utrymme för strul

hoppas att nån vänlig stjärnbild

lyser väg till nästa jul