Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag var så naiv

Jag skulle rädda dig...rädda dig.
Min kärlek skulle rädda dig...rädda dig.

istället var det jag som behövdes räddas...
för du krymte mig.

Jag skulle inte jobba...du skulle ta hand om mig.
Jag beundrade dig.

Mina vänner försvann en efter en...
ja dom var inte bättre ,
än sen?

Tappade kontakten med syskon en efter en...
ja vi hinner aldrig hälsa på,
än sen?

Sen när det var försent så försvann min mamma också,
du hade aldrig tid att åka dit.

Sa till mig din mamma älskar dig inte,
behandlar dig bara som skit.









Fri vers av robertaflack
Läst 241 gånger
Publicerad 2012-03-14 20:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

robertaflack