Hon mindes hur hon fallit för de blå ögonen
Ögon som kunde bli se av åtrå på henne,som nu blev svarta av ilska.
Munnen som kysste henne så hon blev knäsvag,
som nu kunde vräka ur sig hårda ord
Händer som gjorde henne vild av åtrå,har nu under årens gång tagit för sig av hennes kropp , och orsakat djupa sår i själen.
Den djupa mörka manliga rösten som så snabbt kunde vända från att vara len och mjuk till att skrika och spotta ur sig de mest kränkande och äcklande ord.
varför hon inte lämnar honom trots att jag egentligen visste svaret.
Har hört det så många gånger förut, och vet.
Han har sagt att hon är hans,att han har papper på det.Att hon går ingenstans.
Hon är rädd. Livrädd.
Någonstans där inne finns det även känslor kvar.
Känslor hon minns från i början.
Och vart skulle hon ta vägen?
Hon har ingenting.
Han har fullständig kontroll över henne.

Men en dag...en dag är jag fri.