jag var där ögat inte är

gasgranat och brandbomb

ingenting i halsen stämde

och jag kände mina händer

mina knän de smala benen

lyftes sedan ur bars iväg.

i hjärtat alla stenar

i gommen växer mossa

jag vägrar dö jag vägrar dö

jag skriker allt jag kan

vill vrida bort min smärta

fixerar bäckenet i golvet

vill styra munnen

gång efter annan

en reflex av gammalt skit

man ropar på mig ropar hårt

jag lär mig form och färg

ett sammelsurium av panik –

du närmar dig.

---