Moa har migrän. Tora sitter på hennes sängkant och läser ur Barnens Bibel, med egna tillägg, som när hon var liten.

TORA:      

och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt. det lät jävligt enahanda kan man säga, tjöta tjöta. men å andra sidan förstod de ju varandra allihop, det var ju fantastiskt. de kunde tala i tungor kan man väl säga eller tala utan ord, sådär som man gör med människor man känner riktigt väl. har du varit med om det någon gång Moa?

MOA:

mm kanske

TORA:

men när de, människorna alltså, bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där. och de sade till varandra: ”kom igen tjejer och grabbar, låt oss slå tegel och bränna det.” och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck. och de sade: ”kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets (sjunger):

                      am7                 em7

        skulle räcka ända upp till himlen.

                 am7                    em7

        Men ju högre man kom, ju mera skiljde sig dom,

             am7                     em7

        som bodde däruppe ifrån dom andra.

                         am7                     em7

        Till sist blev tornet så högt, att dom däruppe och nere

                 D                  em7

        inte längre förstod var-andra  

                    D                  em7

        och då rasade tornet samman.

alltså det där var en låt med Hoola Bandoola Band som jag körde ett snyggt fiolsolo på när jag var i din ålder. billigt rim, dom andra och varandra. tornet var möjligen ett babyloniskt så kallat trappstegstempel vigt år guden Marduk.

MOA:        

mamma håll dig till ämnet.

TORA:      

ok då. människorna, dom var väl inte så många på den tiden eller så hade dom bara dålig koll på folk i andra världsdelar, dom sa till varandra: ”låt oss så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden”. då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde. här fick ingen bli famous i lugn och ro inte.  HERREN sade: ”se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra. välan, låt oss stiga ditned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål”.

MOA:        

vad hade han med det att göra.

TORA:      

jo, jag har länge misstänkt att Gamla Testamentets Gud är rasist. och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden. därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där f ö r b i s t r a d e * hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.

MOA:        

men i låten som du sjöng så byggde ju människorna på tornet tills det rasade? logik?

TORA:      

hm ja, det kanske finns motstridiga källor där, jag skulle kunna tänka mig att i en mer folkligt grundad tradition som den som tar sig uttryck i tarotkorten så bygger människan på tills det rasar. (bläddrar bland korten) titta här, här ramlar människorna ut genom fönstren. det ser ut som Ator som ramlar här till vänster, och du till höger. men kolla tornet liknar ju en rymdraket, det kanske flyger till månen? det ser ut som nåt ur Barna Hedenhös.

MOA:        

du med dina tarotkort.

TORA: (nickar, sjunger:)

                                D

by the Rivers of Babylon, there we sat down

                     A7                                                 D

ye-eah we wept, when we remembered Zion

                                 D      

by the Towers of Babylon, there we sat down

                     A7                                                 D

ye-eah we wept, when we remembered Zion

when the wicked

D

carried us away in captivity

G                                 D

required from us a song

D

now how shall we sing the lord's song in a

A7          D

strange land?