Pressar sista kaffet genom filtret,
du tänker inte på mig
Klockan är ju bara ett

Och hundra tusen människor drar och
sliter i dina läppar och dig,
ditt slitna inre

som egentligen vill vara mitt

Du kan ju bara inte
Du kan inte vara någons,
inte min
du är ju knappt din

En påmålad bild och
en påhittad skuld

Du är inte skyldig mig något
men du bär skulden till alla små sår i
hela mig

Snälla, närma dig