Ibland undrar jag om allting I min värld händer på riktigt?

I vilket skede ska man känna såhär?

När allt är svart eller vitt;

Fort fram och tillbaka i mitt livs karusell.

Då röster runt omkring mig blir till väggar och allting känns falskt.

Jag längtar till framtiden och sen tillbaka igen.

Vart är jag på väg?

Jag vill ju framåt och börja där jag slutade.

Måste se dig rakt i ögonen och säga vad jag aldrig sa.

Mitt liv just nu är en enda stor hållplats.

Sverige nästa.

Känner mig fastspänd och ignorerad;

Får inte uttrycka hur jag verkligen känner.

Nej man måste hålla masken och visa respekt.

Blir kvävd av falska leenden och blickar.

Alla fattar utom jag.

Eller sa vet jag sanningen och ni andra ingenting.

Jag är både rädd och förväntansfull inför framtiden.

Bara säg mig, när och var går mitt tåg?