Han kramar mig hårt.

Det var 2,5 år sedan vi sa hejdå, vi ses.

Nu står vi i min hall.

I just detta ögonblick är jag komplett.

Så lycklig.

Vi pratar om tiden som gått.

Strider vi vunnit och förlorat.

Han har fortfarande rött hår, sin mjuka dialekt, sitt söta skratt.

I dikten han får av mig skriver jag att en vän är för alltid.

Det är han.

På andra sidan jorden.

Över land och hav.

Så långt sträcker sig vårt vänskapsband.