skrattet mot döden
har jag alltid vetat om

kärlek mot hatet

det öppna fönstret
med den fladdrande sommargardinen
ut
över ödsligheten...möjligheterna
någon lagt i träda

jag slog mitt trollspö
mot mitt hjärta

hoppade ut genom fönstret
rev med mig den soliga...lite solkiga gardinen
som mantel
som vingar

jag flyger än

jag blir belönad
för mitt mod

jorden i träda myllrar av liv

ett ansikte talar mjukt