Den stora eken svajar
i skuggan av en moln
under den är min position utsatt för en risk
att bli alltför reflektiv
som glaset du tappade
det blev till splitter
som blev till ett pulver under tyngden
av molnet
damm i vinden
i formen av ett moln

i formen av ett moln
drev du längst min stränder
då jag härskade
på den flygande ön
fylld med tistlar
och vilda hästar
kommer du ihåg det?
Det var länge sedan
men som unga brukade vi rida hästarna
längst stränderna du nu
driver revor i
och tistlarna nådde oss aldrig
nu hänger de över kanten på ön
och till och med som moln
kan du känna dem
eller hur?

Eken svajar till
och ger mig ett ekollon
dagen som du slutar vara ett moln
så ska jag bygga dig ett hus av det.