Så trött där jag går med såriga ben och blodiga fötter
Mina ögon är svullna och stigen är otydlig
Smutsen bränner i såren på mina bara fötter
och de taggiga buskarna som river mina ben
hindrar mig från att gå vilse

Det vita klänningen är inte längre är vit
den är smutsig och söndrig, likt resten av mig
Den är fuktig och ligger tätt om min hungriga kropp

Det mörka långa håret är också fuktigt
Stripigt och utan glans
Det faller tungt runt mitt rödgråtna ansikte
renat av tårarna som tvättat bort smutsen

Stapplande och mumlande går jag längst den smutsiga stigen
stigen med de sårande taggarna
Blå är de ögon som inte ser
Blå, likt himlen en gång var

Snart är benen för svaga
och jag faller handlöst ihop
Jag sluter ögonen och tänker:
"Det är här jag hör hemma.
Här i den brännande smutsen kan ingen se mig."

Så jag ligger kvar och låter mig slukas av jorden
av smutsen
av smärtan

och snart
även av tomheten