det går nog inte riktigt att förklara det
det där hålet som alltid funnits inuti
och som aldrig kommer att kunna fyllas

hur ska jag kunna förklara för någon som ändå aldrig kommer att förstå
att en lycklig och kärleksfull familj känns som ett knivhugg i hjärtat?
det går inte

att förklara att avsaknaden av föräldrar som älskar en,
ger en värme,
trygghet
och lär en att känna tillit

är en stor sorg man bär med sig genom hela livet

att deras frånvaro ekar i hjärtat och gör att man aldrig kan få ro

och känslan av att veta att man inte kan göra något åt det
är minst sagt outhärdlig

hur förklarar man det?