Kvinnan låg där på mossan i skogen under månens kalla ljus
hennes former avteckande sig under det vita tyget
medan en svag vind lekte med hennes klänning

Doften av kvinnans kropp blandade sig
med skogens mörka, hemlighetsfulla lukter
Nästan lekfullt, närmast lockande

Kvinnans ögon verkade titta rätt in i mannens själ
Han kände sig hypnotiserad, förtrollad
och kunde knappt slita sig från hennes blick

Mannen log där han stod i månskenet
hur han än försökte kunde han inte låta bli
ty hon var så vacker där hon låg

mellan träden

Hur han än försökte hitta orden
föreföll hennes skönhet honom obeskrivlig

Kvinnans ljusa hud verkade nästan självlysande
i det begynnande mörkret
Hon var så vacker där hon låg
på mossan

mellan träden

Mannen funderade varför han inte hade
insett vidden av hennes skönhet, förrän nu
Hade han inte sett henne då?
Varför såg han då henne nu?


Kanske berodde det på att hon var mycket
vackrare i döden

än hon hade varit i livet


Ja, hennes skönhet var sannerligen
obeskrivlig

nu när hon låg där död



mellan träden