Det strålar en stjärna
från en taggtrådsprydd himmel.
Ett ljus
i det omätbara eviga,
det som föddes utan död
och dog utan
att ha levat.

Vinden är kall,
river min kind
och bränner mina ögon.
Tankar
svävar
mot stjärnan, mot stjärnan, mot
stjärnan,
som vibrerar,
bränd av sin egen eld,
bländad av sitt eget ljus.
Tyngdlöshetens
egen tyngd,
fjättrad, fjättrad.
Låt bojorna brista, falla ihop, bli till damm. Blott en önskan kvar.

Skapare av liv.

Gas punkterar mina lungor,
sågar mina ben,
hostar upp mitt
blod. Trollbind mig.

Ljuset strålar,
Kan du ana, kan du svara, kan du se, kan du känna, kan du sväva? Kan du?

Låt mig fly med dig,
aldrig vända mig om.

Jag lovar.

Jag lovar.