häromnatten mötte jag mitt inre barn
en tunnhårig saligt leende unge
som ännu trodde världen var vänlig
och tultade ostadigt iväg för att utforska den

jag mötte henne på ett gammalt fotografi
i minnets dunkla arkiv
rörd tog jag henne till mitt hjärta och sa:
hädanefter ska du vara med mig
- det är tack vare dig jag har överlevt

hon sa ingenting
fortsatte bara skratta
och sträcka knubbiga fingrar efter kameran
för ännu visste hon ingenting