Åh, vänd upp och ned på dem,
Kasta ut dem, bränn och slit dem itu,
Dessa vidriga, likställda alléer, med almar i givakt,
Skurna efter mönster om hur livet ska vara,
Vingklippta av historieskrivarnas stålsaxar,
Och hylla inte det nya, uppskatta det ej,
Låt vara, låt växa, lämna till sig själv,
Människa, håll dina fingrar i styr,
Rör ej dessa sköra frön, kasta din skugga,
Inte här där barnet växer, som trädgrenar gör,
Utan påverkan och tvingad form,
Där kan sanning blomstra, dagens osanning,
Det som är du och det som en gång var jag