Att vakna med solkyssta kinder
Jag äntrade scenen
när dina ögon reflekterades i glaset
Kvällen var kylig men visionen brinnande
Du antog mitt anbud i tyst samförstånd
och i min bubbla blev vi en,
i kampen mot det oändligt grå
Jag bejakade den tredje dödssynden
tillsammans med dig
Jag som så länge varit skymd av dygden
Vällusten berusade mina artärer
och fick vardagen att förångas
mot den brännheta huden
Jag såg allt mellan oss som en utopi
Varje möte var ett skådespel
och omgivningarna kontraststarka kulisser
Du tillät mig att släppa taget
varpå jag fann mig själv svävande
i den syrerika luften
Så ringde klockan
Dina ord skavde hål i min glasbubbla
Realiteten vällde in genom sprickorna
Du sa något om att inte vara redo
för nästa steg
Yrvaket såg jag mig omkring
Totalt oförstående till ditt anspråk
på min verklighet
Du förväntade dig tårar
jag kunde se det i din blick
men allt jag kunde ge
var en kopp te
med alldeles för mycket socker
För var det nu dags att vakna
så skulle de ske direkt
Det var inte så att du var på låtsas
det var bara det
att för mig var du drömmen
För mig
var du aldrig på riktigt
Du gick åt vänster och jag åt söder
där på trottoaren där vi skiljdes åt
Jag visslade tyst ikapp med våren
Lite skrämd för att lättjan skulle slå rot
Men
jag var så lycklig över att vi hittat varandra
Så lycklig över att vara väckt
och ändå fri.