Lyssnar på Jan Myrdal skrivande om sin barndom, han skriver aldrig mamma eller pappa, han skriver Alva och Gunnar.
De finns liksom ingen mamma eller pappa i hans värld, bara 2 st som matar och ”fostrar” honom, tills han kan äta själv han går medvetet flera steg bakom när de flyttar till ”Americka”. Han umgås hellre med tjänstefolket än med familjen, speciellt då föräldrarna verkar det som….