Den stilla dova känslan
av besvikelse
som får dig att vilja gråta
när ingen ser
Små vardagliga avvisanden
som samlats på hög
som gnager ner
som skaver ner lust och vilja
Den stilla bleka smaken
av tårar
som får dig att vilja försvinna
bort dit ingen ser
Små vardagliga känslostick
som pågått för länge
som blottat omedveten ondska
som nått ner till ditt ljus
Du ser körsbärsträden blomma
så vackert och intensivt
och du minns vagt något vackert
något från det förflutnas skattgömma
Du ser körsbärsträden blomma
så kort och så flyktigt
redan efter någon vecka
fladdrar bladen bort med vinden
Du släpper taget
Du vet att allt är för sent
Det är en dov stillhet
Du gråter.