Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Författad 23 oktober 2007. Denna prosadikt är publicerad i min diktantologi Vattenspegel, 25 april 2015.


Och sedan var sagan slut


De Kooning eller Picasso
Vem väljer du till middag?
Dali eller Klee
Vem bjuder du på en grogg?

Sorgen är stor
I för små skor
Glädjen är liten
I för stor kavaj

Lövträden har fått grånande hår
Bilarna andedräkt
Hösten sträcker ut sin hand
Mot vinterns vita grepp

Telefonsvararen sluddrar
Mailkorgen bladdrar
Mobiltelefonen strålar sönder
Och hundjävlar skiter på torget igen

Min musa heter Petra
Petra-Peter
Som i en spegeldröm
Dimman av allt

Den ovälkomne gästen i skuggan
Ensamheten omgärdad av ljus
Drick min själ tillbaka in i dig
Vänd dig om och visa ditt förintande leende

Jag vaknade sent på eftermiddagen
Gick upp, lätt omtöcknad
Det första jag såg var en katt
Springa smidigt över isgräset
Jag lämnade sängen jag lämnade rummet
Jag lämnade huset jag lämnade allt
Jag hyrde en bil som jag satte mig i
Jag spann ut till motorvägen i vällustfart
Kartan visade vägen som jag aldrig sett förut
Vägen tog en riktning jag aldrig åkt förut
Månen hade nu växt sig full
Träden lyste i mörkret
Jag stannade bilen och klev ut
Färger omkring mig ingen människa sett förut
Allt släcktes utan olust
Befann jag mig hos dig?
Telefonen ringde från en gren
Jag svarade i allts eko
Blåklockor öppnade sin port till den verkliga dödstysta festen
Jag och Katja träffade Erica & Irma & Sieme
De bjöd på glögg klädda i lustiga hattar
Vi besökte Berlin & New York & Peking
Ingen var nöjd
Men däremot böjd
Att byta åsikt och skratt
Med en clown som svepte in oss alla i blågröna filtar
Och förklarade att stjärnorna och månen var fräknar på gudens hud
Jag reste mig upp och gick därifrån
Ingen följde med
Bilen hittade motorvägen som ett hungrigt djur
Jag tryckte gaspedalen i botten
Körde fortare än någonsin
Levde ut någon glömd aggression
Kände sting av orättvisor och oförrätter i hjärtat
Och en allt övermannade sorg
Planeten som vi lever på, vad gör vi med den?
Och varför vaknar folk alltid så sent?
Jag bromsade in min vansinneskörning
Stannade vid ett vägcafé
Från en radio hörde jag land och väderleksrapporten
Jag vill höra en kärleks och empatirapport!
Om den inre fattigdomen och den yttre rikedomen
Om den yttre fattigdomen och den inre rikedomen
Då kom en servitris fram och begärde att jag beställde löskokta ägg
Jag förklarade att jag föredrar hårdkokta
Jag sa: Så länge allting känns
Och ändå så nära
Då högg kocken mitt huvud itu och gästerna skrek vet hut
Och sedan var sagan slut.




Fri vers av Peter Palm
Läst 352 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2015-05-21 16:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Peter Palm
Peter Palm