Det är sommar. MAMMAN och LILLAN är i morföräldrarnas torp på landet. När pjäsen börjar har MORMOR och MORFAR varit hemma i stan ett par dagar. MICHELINMANNEN åker runt på vägarna i trakten och gör reklam för däck (rollen kan dubbleras). FRISSANs röst hör man bara i telefonen. PER är osynlig för publiken. LILLAN interagerar med honom och säger hans repliker själv i ett annat röstläge.

Scen 1. I Lillstugan.Antika allmogemöbler, en vedspis. MAMMAN  eldar, LILLAN leker.

LILLAN: Mamma vad drömde du i natt? Vi kan leka din dröm.

MAMMAN:  Det var så tråkigt. Jag drömde bara om en femuddig stjärna. Med bokstäver på spetsarna.

LILLAN: Vilka bokstäver då?

MAMMAN: Jag kommer bara ihåg två spetsar. På den ena stod det TKV och på den andra stod det MKB.

LILLAN: Vad betyder det?

MAMMAN: Det kan nog betyda olika. När jag läste TKV tänkte jag på Träkvista, på Ekerö där jag bodde förut.

LILLAN: Då ringer vi till Träkvista!

MAMMAN (tar upp sin mobil, låtsas slå ett nummer och vänta på svar): Är det frissan i Träkvista? Bra, då har jag kommit rätt. Hur är läget där uppe? (paus) Jaha, jo de började ju bygga mycket där redan på 80-talet. Snart är väl varenda sten bebyggd! (paus) Jaså, jag förstår, vi kan väl höras av senare. (Hon låtsas trycka på avsluta samtal-knappen).

LILLAN: Ville hon inte prata med dig?

MAMMAN: Jo visst, hon var jättetrevlig, men hon fick en kund precis som skulle klippa sig. Hon ringer kanske upp senare, eller så kan jag ringa.

Mobilen ringer med en ljudlig signal. Frissans röst hörs under samtalet genom högtalarna.Lillan fixar med sin barkbåt.

MAMMAN: Ja hallå?

FRISSAN: Ja hej det var från Birgits klippstuga i Träkvista, ni hade sökt mig?

MAMMAN (förvirrad): Ja alltså, det var inget viktigt.. var inte du upptagen? Med en kund eller så?

FRISSAN: Nej då, jag skulle bara hämta kortleken (smattrar med korten).

MAMMAN:  Jag ringde egentligen bara för att fråga om mina drömmar.

FRISSAN: Drömmer du mycket?

MAMMAN: Ja väldigt mycket.

FRISSAN: Jo jag kan se det här (smattrar med korten).

MAMMAN: Jag bodde ju på Ekerö en gång i tiden, ibland funderar jag på om jag skulle flytta dit igen med min dotter. Ja jag är skild sen ett år tillbaka. Men frågan är ju om det finns något jobb förstås. Jag är dramapedagog fast jag kan lite av varje också.

FRISSAN: Lite av varje det är vi bra på här på ön, vi har mycket konsthantverk och kroki och numerologi.  (smattrar med korten). Ja mera på sommaren förstås, för turisterna.

MAMMAN: Kan tänka mig det.

FRISSAN: Nej nu måste jag lägga på här, det kommer en permanent.

MAMMAN: Jaha hej då. (hon lägger på)

Lillan och mamman ser på varandra.

LILLAN: Det var det. Titta, nu är den färdig. Kolla hålen. Det är där Träkvistarna har suttit. Kan du skriva dom där bokstäverna på seglet.  

Mamman skriver TKV på seglet: De håller upp båten och beundrar den.

LILLAN:  Vilka bokstäver var det mer du drömde om?

MAMMAN:  M…K… B tror jag. Vad kan det betyda, Malmö Kommunala Bostadsbolag. Eller mikrobiologi, jag vet inte. Jag kan skriva en pjäs om det. (Hon tar fram papper och penna och börjar skriva).

LILLAN: Nu kommer Per. Vi ska leka med båten. Flytta dig, du står ju mitt i vattnet!

Mamman flyttar sig och skriver vidare. Lillan leker med Per.

PER: Varför har den bara ett segel? Den måste ha en fock i alla fall. Annars är det ju bara en optimistjolle och då ska den vara rak här bak. Jag kan såga av den men då får vi sätta in en träkloss här först.

LILLAN: Mamma Per säger att han ska såga sönder min båt!

MAMMAN (skriver): Mmmmm.

PER: Optimistjollar är mesiga. Du får sy ett till segel i stället.

LILLAN: Du kan sy själv.

MAMMAN (skriver fortfarande, letar upp näsduken med andra handen): Här, ta min näsduk!

LILLAN: Ok. Jag knyter fast den.

PER: Det heter slår en knop. Du kan ta dubbelt halvslag om egen part. Eller enkelt ifall det inte räcker.

LILLAN: Mamma nu står du i floden igen!

MAMMA: Jag badar bara fotbad, får man inte det? Jag kan inte se någon skylt med fotbadning förbjuden.

LILLAN: Du kan inte stå så nära spisen vattnet är ju brännhett där! Ställ dig borta vid andra väggen!

MAMMAN: Nej usch det var för kallt. Jag gillar ljummet vatten (går till mitten av rummet).

Ljudet av en bil hörs utifrån.

LILLAN: Det är nog mormor och morfar, kom!

De springer ut ur stugan.

Scen 2. På gårdsplanen. En skåpbil/lastbil passerar i slowmotion. Motormannen står på flaket, roterar och skanderar.

MICHELINMANNEN: Vinterdäck, sommardäck! Höstdäck, vårdäck!

Regummerade, ventilerade, vulkaniserade, rehabiliterade!

Säkraste kurvgrepp i väta och slask, snart har du drömmen som i en ask!

Våtgreppsprestanda och rullmotstånd från midvinterblot och till midsommarstånd!

LILLAN: Det är Michelinmannen! Vad tjock han är!

MAMMAN: Han har en bra röst. Jag hade honom i teaterskolan.

LILLAM: Kolla kaprifolen!

MAMMAN: Ja titta nu har den slagit ut! Känner du hur gott den doftar efter regnet?

Ännu en bil hörs på avstånd.

LILLAN: NU är det väl mormor och morfar. Kom, vi springer före dom in i köket!

De springer.

Scen 3. I köket. Mormor packar upp varor ur en kasse, Morfar linkar omkring med sin onda fot. Lillan och Mamman kommer in, Mamman med papperet i handen.

MAMMAN:  Men är ni redan här? Vi trodde vi skulle komma före, vi hörde ju bilen!

MORMOR: Vi tog andra hållet. Michelinbilen var ivägen. Det tar ju evigheter för den att komma upp för backen.Tror dom det finns så många köpare här på landet va?

MAMMAN: Men vi hörde ju en Volvo? Det lät som en Volvo i alla fall.

MORMOR: Det var nog Petterssons. Dom låg efter oss på motorvägen.

LILLAN: Morfar har du fortfarande ont i tån?

MORMOR: Ja det är segdraget.

MORFAR: Har du skrivit en pjäs nu igen? Får jag se!

MAMMAN: Det är bara några rader. Jag vill hellre se på din tå. Kom så går vi in i kammaren.

Scen 4. I kammaren.

MAMMAN: Sätt dig i soffan, jag kan hjälpa dig.

Morfar sätter sig vigt på golvet och tar av strumpan. Två tår har bandage.

MAMMAN:  Men har det spritt sig? Det var ju bara på en tå förut?

MORFAR:  Ja det ser inte bättre ut.

MAMMAN: Men det smittar väl inte? Och det är ju en tå emellan. Går det aldrig över?

MORFAR:  Nej jag har funderat på om såret är för rent helt enkelt. Så att bakterierna blir resistenta för de får inget motstånd.

MAMMAN:  Ja du vet väl vad du talar om antar jag.

MORFAR:  Jo efter 40 år i branschen så. Jag lägger om dem med ostlöpe nu, för att tillföra nyttiga mjölkbakterier. Jag har knutit fast osten här vid vristen så att den inte ska rymma (visar en liten påse).

MAMMAN: Men hur ofta lägger du om dom då?

MORFAR: Varje dag. Ja ibland morgon och kväll.

MAMMAN: Men då hinner ju aldrig bakterierna få fäste? Då blir det ju rent i alla fall?

MORFAR: Det förstås. Tja, det är inte så lätt att ändra på gamla vanor. Men nu är det kaffedags.

Scen 5. I köket. Lillan kör med båten på köksbordet, mormor packar fortfarande upp varor. Morar och Mamman kommer in. Mamman sätter sig på golvet med utsträckta ben och läser på sitt pjäsutkast.

MORFAR:  Är kaffet inte klart?

MORMOR: Men käre tid, vi har ju veckohandlat. Du får väl lugna dig lite.

Morfar kastar sig snabbt ner på golvet och lägger sig tvärs över benen på Mamman.

MORFAR:  Haha där fick jag dig allt! Ge mig pjäsen annars kommer du inte ur fläcken!

MAMMAN: Å, du är hopplös (kastar pappret ifrån sig). Här har du den, jag går ut i trädgårdslandet. Nåt mer än persilja?

MOR: Ta några lökar också. Ta av de största. Dom närmast rädisorna.

Mamman tar en sax och går ut. Mormor sätter på kaffet, morfar mumlar över sitt korsord.

LILLAN: Vet du mormor, Per sa att min båt var en Pissimissjolle.

MORMOR:  Nä sa han det? Fy, så får man inte säga! Jag hoppas du sa till honom på skarpen?

LILLAN: Jag tänker AAAAldrig leka med honom igen.

MORFAR:  Djur i ost på två bokstäver? Kan det vara mikrobacill? MB.

MORMOR: Jag glömde säga till henne att hon skulle ta gräslök också. Ni kan väl duka så länge?

MORFAR: Men då blir det ju MM här, ifall, lodrätt. Det stämmer ju inte.

Mormor går ut.

Scen 6. I trädgårdslandet. Mamman sitter på en bänk med ryggen mot hönshuset och syr på ett klädesplagg. Mormor kommer, iklädd förkläde.

MORMOR:  Sitter du här.

MAMMAN: Ja jag skulle bara laga Lillans byxor, man får ju passa på och vara ute.

MORMOR:  Jo det har varit mycket regn i sommar. Men det ska bli torrare nu sa dom på vädret. Kaffet är snart klart. Jag skulle bara ha lite gräslök också.

MAMMAN: Varför sa du inte det. Jag kan plocka.

MORMOR: Nej nej, du har ju ditt och sköta. Låna mig saxen bara.

Mormor klipper gräslök, mamman syr.

MORMOR:  Jo det var en sak jag undrade över.

MAMMAN: Ja vadå?

MORMOR: Jag vet inte riktigt hur jag ska göra.

MAMMAN:  Är det nåt särskilt som har hänt?

MORMOR: Asch det är bara bonusbarnet han ville ju så gärna hjälpa till och göra gryta.

 MAMMAN: Per? Jamen det var väl fint att han ville. Är ni redan igång med middagen?

MORMOR:  Bara förbereder lite, du vet det går ju inte lika fort längre. Men han blandade gult och grönt istället för rött och grönt.

DOTTERN:  Men du kan väl lägga i några tomater?

MORMOR:  Och så brände han paprikorna lite så jag vet inte om det går att äta vad tror du? Jag vill ju inte såra honom men..

MAMMAN:  Ja jag vet inte. Han är ju speciell. Men jag vet inte hur mycket man ska ta hänsyn till dom där diagnoserna.

Mormor torkar av saxen på sitt förkläde och räcker den till Mamman. MORMOR sätter sig på bänken jämte Mamman, blundar och lutar sig tillbaka.

MORMOR: Jag måste komma ihåg att ta med en annan sax nästa gång vi är i stan. Minns du när vi var på Teneriffa?

MAMMAN:  Ja. Det var bara du och jag först, och så kom barnen efter. Det var såna här avlånga fönster i rummet som vi har i torpet.

MORMOR:  Det var fint. Vi badade.

MAMMAN:  Dom hoppade i sängarna.

MORMOR: Och i Indien?

MAMMAN:  Ja det var något alldeles särskilt. Men jag minns inte riktigt. Det var så mycket som hände det året.

MORMOR: Jo jag vet ju det. Kom nu så går vi in och dricker kaffe.

De går.

Scen 7. På trädgårdsgången. Mamman och Mormor kommer gående från trädgårdslandet, möter Lillan som kommer springande med andan i halsen från torpet.

LILLAN:  Mamma, mormor, det har hänt nåt hemskt!

MORMOR: Men kära barn, vad är det? Är det Per igen?

LILLAN: Nej! Det är morfar!

MORMOR:  Vad har han nu hittat på då? Har han spillt ut kaffet igen?

LILLAN: Nej det är mycket värre!

MAMMAN: Ta det lite lugnt nu gumman. Berätta vad som har hänt med morfar.

LILLAN: Han körde rullstolen nerför trappan!

MORMOR: Rullstolen? Men den har vi ju bara till promenaderna? Har han tagit in den från skjulet?

LILLAN: Och så ramlade han ur och började bloa i pannan.

Ett ljud av skrikande bromsar och en rejäl krasch hörs utifrån vägen.

MORMOR: Vad var det? Är det fler olyckor?

MAMMAN: Skynda er in och ta hand om morfar! Jag springer ut på vägen och kollar!

De försvinner åt respektive håll.

Scen 8. I köket.

MORMOR: Han är ju inte här. Inte rullstolen heller . Du vet väl att jag har sagt till dig att inte ljuga om viktiga saker. Fantisera kan man göra, det är en annan sak.

LILLAN: Du tror inte på mig bara för att du inte ser honom. Men han kanske piggnade till och körde vidare nerför verandatrappan.

Mormor är på väg att resa sig när Mamman kommer in, blek och skakad.

MORMOR: Vad är det, barn?

LILLAN: Har du hittat honom? Hade han kommit långt?

MAMMAN: Jo. Morfar körde in i stengärdsgården och kraschade. Det var det vi hörde.

LILLAN: En rullstol låter väl inte så mycket heller?

MAMMAN: Det var Volvon. Ena däcket är spräckt och skärmen helt inbucklad och morfar ligger mellan sätena och yrar. Han verkar ha fått en smäll. Ge mig lite vatten så springer jag ut igen.

Mamman rotar fram en handduk, mormor häller vatten i en kanna.

LILLAN: Var det Michelinmannens fel så ska jag mörda honom.

MORMOR: Skynda dig!

MAMMAN: Jag ska! Ring till Pettersson, vi kan behöva hjälp!

Mamman rusar ut igen. Mormor tittar på telefonlistan och slår omsorgsfullt numret till Petterssons.

[fortsättning följer]