Det jag inte visste
var att du redan hade stängt
din dörr
innan jag
stängde min
du ville aldrig komma in.

Det jag inte visste
var att du aldrig tillhörde mig
inte ens en stund
det enda jag var för dig
var ett tillfälligt påfund.

Det jag inte visste
var att jag kunde försvinna
ur ditt huvud
lika lätt som du kunde infinna
dig i mitt
som om du vore någon
jävla avgud.

Det jag inte visste
var att jag kunde falla igen
jag som trodde att jag skäligen
stängt min dörr för alltid
och definitivt inte
att jag utan
ens en strimma betänketid
kunde öppna
den för dig.

Men nu vet jag
relationer är inte för mig
och enligt dig, inte heller för dig
så nu avslutar jag det här
sätter mig bakom min stängda dörr
med känslan av att vara olyckligt kär.


(Allting hade varit bättre om jag bara hållit uppe min barriär).