Dessa lappar som prasslar, med ord, med meningar men meningar, som stör, ibland och de stör än mer när man, ”tappar dom” på vägen.

Från det de dyker upp till dess de skrivs ner, ja eller inte, för tappar man dom så skrivs de aldrig ner, inte av mej i alla fall, det blir nån annan som hittar dem i tidernas virvelvarv…

Där så mycket upptäcks, återupptäcks, glöms, stjäls, roffas och, i bästa fall, ges som gåva.