Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Avvaktande ignoranta idéer

innan dig

dränktes hoppet i frätande blodröda vätskor



inga tankar
lämnade hela knogar

övergav



-
nutiden utan dig

men sedan växte något i min kropp
nya stammar
att luta sig mot

jag blev en människogestalt
ett riktigt hjärta

mer eller mindre skrämmande
beror på hur man kände mig



100 år och lite till

kanske senare i livet


kanske många sekel





i slumrig väntan



(håll om mig igen igen igen igen)




Fri vers av C.Wieske
Läst 363 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-05-19 10:25



Bookmark and Share


  Emelie Gustavsson
<3
2012-05-19

  aol
man känner en längtan ut ur ensamhetskänslan, bra berörande skriftat,
2012-05-19
  > Nästa text
< Föregående

C.Wieske
C.Wieske