Jag trodde du hade hållt på och skrivit poesi i många år... Hur lyckas man annars använda språkets register så välutvecklat som du gör?!

(fast hade du visat sju liknande haikus till, så hade jag kanske velat byta ut någon av dessa. Känns som du har potential till ännu mer sammanhängande snö...?!)

Mellan vitt och svart ryms lika mycket som i din poesi. Tolv toner som fortplantar sig genom tolv händer... Det rister i tolvfingertarmen av sällsamt användbara register.

Piano spökar här också... Gillar hur du plockar fram pianolocket som en insmält ingrediens i naturen.

Passiv-formen på toalettbestyren antyder tydligt hur utsiktspunkten är någon drottnings?!

Guldet går till entusiasten /sockiplasten. Silvret går till näckafelan /cd-spelarn. ess moll går nog tanten /ignorant en mest i.

...jo du gräver dig fint ända ned till Ferlin.

De författare som överlever är de som lyckas få bra proportioner mellan allt detta - dock inte rädda för att överdriva en smula och mista balansen ibland, med väsentliga delar av livet som insats.

...hade du travat upp riktigt högt på boktravarna vet vi inte hur det hade gått...

Javisst finns det alltid kvar någonting mer... Det brukar kallas kreativitet,

Halvvägs in i den atmosfärrikt fysiska dikten möter mig en handfull fantastiska iakttagelser av mer mental natur, varav jag gärna hade fått någon med mig att tugga på redan i inledningen.

Skulle just skriva "Låter som en potentiell 70-tals-visa; du borde ordna musik till" när jag fick syn på ingressen.