Går in på rummet med intima teatern, inte för att det är så intimt, mer att det är teater. Liksom varje kväll annars så är det spel för publiken, för galleriet för, den som vill se hur en kvinna kan sej te för att, ”bättre på sitt rykte” eller nåt…

Stryker med handen över nacken, talar så vänligt så mannen rodnar av, ja vad rodnar han av, harm. Eller är det humöret som gör pulsen hög när han ser, lögnerna serveras som pålägg på smörgåsarna men ingen annan, verkar se, verkar vilja se…

Och det falska leendet är som ett slags smörja i ett skrikande lager, en smörja som inte kommer dit, av sej själv eller ska vara där, för efter en stund, men i deras fall, efter besöket utslätande så kommer det åter tillbaks…. Och lagret skriker igen, ännu värre denna gång, hennes sura min är än surare, hennes sura mun är ännu surare, hennes falska kommentarer är ännu, falskare…

Men besökarna på ”intima teatern” är ännu mer parodiskt intima och de som läser av det mellan raderna är få…
Eller mer kanske de som vill se, läser av, de andra köper själva föreställningen inte som, föreställning utan som en sanning….