Det sipprar ur mig -tät ånga,

som en sommaråkers fyllda dimma

jag för mig stilla genom kvällssolens avtryck

där färg av blå kysser jordens hinna

det doftar ännu regn någonstans, en flätad korg, gräsets famn

jag känner runtom mina vader hur havrestjälkars höljen dansar

jag vet att två trollsländor formar ett hjärta tillsammans

i tid, i rum-  ger de sitt mönster

av livets andetag, innan skalen faller bort och dör

mitt liv är också så- jag klär av mig de ord som brast, det hjärta som flytt

kvar i en bön om ett liv faller jag

jag lutar mitt huvud mot en skåra av sand, vid en stam,

räcker jag himlen det som nu strömmar i mitt blod

för imorgon- om jag minns att älska