


För att kunna hålla mitt hjärta öppetkvällsdimman som ljuder i vårens vrå, nalkande, nära rullar in över min glittriga sorg, snart, snart
jag har alltid varit rädd för ilska hela mitt liv har jag skytt den, inte vetat hur jag ska verka med ilskan i min famn nu virar den sig runt mina brustna vingar och jag känner kärlek jag känner kärlek för allt det svåra som jag kämpar med
det tar tid att läka när man kastat sig ut jag förstår först nu hur vacker jag var i min brand jag förstår först nu hur stort språng jag tog när allt försvann
om jag måste gråta mig igenom alla årstider för att läka mina öppnade ärr ska jag låta saltet slipa varje litet korn av hopp på vägen och fortsätta fram
hoppet om att allt ska bli bättre och att det finns en större mening med det som sker ska jag bära och hålla det är en tid nu att skala bort går mot stilltjen, med stormen i mitt blod trösten, gråter jag hoppet, gråter jag
kliver av de gamla vägarna och ur de rum som fjättrat mig tar stegen ut ur den gamla boningen och jag sår kärlek i askan av min spräckta hud sår kärlek i de värkande gångarna inuti att ilskan inte ska sluta mig och jag sår kärlek i hålet inuti för att kunna hålla mitt hjärta öppet
jag går vägen fram fast jag inte orkar alls
för att kunna hålla mitt hjärta öppet
Fri vers
av
Zachrisdotter
Läst 293 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2019-03-24 23:19 ![]()
|
![]() ![]() ![]() Zachrisdotter
Senast publicerade
Solsorg Lyfta av hatten För att kunna hålla mitt hjärta öppet Kustblod Islossning Eld Ibland Kom sorg ![]() |