Som en svallvåg över havet

blir skummet som närmar sig stenarna

och sköljer över sjöstjärnans glans

tar jag fäste i brytningen mellan bruset från skymningen

och vågorna

som stormar i mitt kustblod

tidlös och som naturens växlingar 

forsar jag in och ut från land

jag ser de ärriga dalarna i mitt hjärta

jag ser de mättade tårarna ta sig fram

som en gryning 

eller som en våg ibland de andra

vaknar natten i blågröna toner

jag rensar ut dina fossiler

slipar mina lungor fria ifrån ditt grus

tålig, tidlös 

väljer jag nya vägar

karga ekon blir 

vackra när jag ger världen 

mitt djup

det som förlorats 

skummar i ljuset

av horisontens hud