Du patetiska människa.
Du som fumlar runt i mörkret.
Du som kokar i förtvivlan.
Du som stryps av ångest.

Ensam finner du dig i natten, utan varken tröst eller hjälp.
Endast natten och vad den river upp inom dig, som sällskap.

Såren som bryts upp på nytt, inifrån.
Hatet som strömmar i dina vener och artärer.
Sorgen som samlas i dina ögon.
Ångesten som klämt sig in mellan ditt hjärta och dina lungor.

Jag hånskrattar åt din svaghet.
Jag ler stort åt dina veka försök till att glömma.

Hat täcker dina väggar och ditt golv.
Sorg droppar från dina kinder.

Du patetiska människa.
Du som låter dig misshandlas i natten.
Du som förstör dig själv så innerligt.

Jag hatar dig över allt annat.
Patetiska människa, jag önskar dig allt lidande i världen.
Du som är jag.