den där obehagskänslan som ligger och gror i magen,
varje gång jag vet att du är i stan

så rädd att du ska stå utanför min dörr,
titta in genom mitt fönster
eller följa efter mig på stan

nej, du skulle inte slå mig,
strypa mig,
våldföra dig på mig
eller försöka att mörda mig

men din konstanta psykiska misshandel får mig att önska
att du skulle slå mig istället

slå mig
snälla,
slå mig,
för att sedan lämna mig ifred